Jag och vår ad Anette kommer just från en trendföreläsning av Li Edelkoort, holländskan med de ”Delftblå” ögonen som siade om cocooning i slutet av 80-talet. Hon siade rätt. Hon har siat om mycket genom åren och säger sig vara ”en veritabel häxa”. Jag tycker hon blivit mer ”prästaktig” med åren – hennes föredrag är lite av en mässa – och startar alltid med att filosofera över hur det står till i världen.
Nu var det självklart att börja tala om finanskrisen som blev en ekonomisk kris som vi alla känner av men kanske ännu inte gjort något åt – varför Li säger att nu är det dags att anpassa sig, att både bildligt och fysiskt ”dra åt svångremmen” (senare illustrerad med en väldigt vacker bild av en rutig ullkavaj med ett snyggt afrikanskt bälte runt midjan). Och egentligen: det kan inte ha varit så stor överraskning att krisen skulle komma, ”vi har ju varit rädda för det drygt tjugo år”. Men kära vänner, se positivt på saken – se det som chansen att ”omvärdera” och ”återrikta” och framför allt fokusera på det som är väsentligt och har bestående värde. Nej nej, inte bara ”play it safe” och skala ner – trots allt är det fortfarande säkert att investera i guld och ädla stenar … För hur det än är med ekonomiska kriser så vet vi ju alla att de går över; själv har Li genomlevt sju–åtta lågkonjunkturer så hon vet att ”allt” blir som vanligt efter ett tag.
Hon hade kunnat göra en analytisk jämförelse med börskraschen 1929, som skakade en hel värld och resulterade i flerårig ekonomisk kris. Hon kunde också tagit det där bibelvisa om sju svåra år – som följer efter sju goda år. Istället berättade hon om ett besök i Sydafrika, jag tror hon var där på något slags dendrologisk utflykt, för hon berättade om ”blommänniskorna” som blev så himla glada när hotellet brann ner och hela ökentomten stod i brand – det var ju så bra för jorden och växterna … Den tanken uppmanades vi att ta till oss: hur den brända jorden återhämtar sig och blir god jordmån för allt som växer. Det vet varenda bonde, för övrigt. Faktiskt avslutades hela föredragit med att återknyta till det: lyssna till farmaren inom er – uppskatta det som är närvarande och betryggande.
Ett sidospår var att återknyta till föregående ”fashionforecast” på tema Osmosis, ”the grey card of life”, som gav prov på 45 nyanser av grått – från dimgrått och pärlgrått till gatstensgrått och väldigt populära musgrått. Det man skulle ta med sig därifrån var att grått är diplomatins färgkod, tänk ”den grå eminensen”. Men redan då talade ”vi” (dvs Li) om folk grey, elephant grey och burnt grey – nyanser som ska återkomma nu. (Det här med färgnamn, materialval och associationsrika temaord bildar basen i alla Li’s föredrag.)
Den här sortens lite flummiga resonemang är en specialitet för Li och hennes företag Trend Union – ackompanjerat av skickliga bildval. Men här blir det inga bilder, här blir det bara ord att associera till. Och här ska inte enbart de nya orden/trenderna redovisas – utan ställas mot de som Li redovisade inför 2009. Detta för att jag hade sparat mina anteckningar. Varsågod – och ”enjoy”, som Li Edelkoort alltid säger.
2009/2010 var huvudtema livets vatten. Inspirationsorden var: Fleur d’Eau (grönt i alla nyanser), Eroticism (rött, läder och lite bondage), Collage Couture (50-talsinfluens, skräddat och lite ”boring”), Ties That Bind (trygghet & goda minnen, mormors förkläde, mammas sommarklänning, nystruken bomull, urblekt blått), Saps of Life, Everyday Bedroom Fantasy (vitt & plattsömsbroderi, hudrosa & satin, lite Marie Antoinette), One Night Stand (svart som synden!), Tempting Bees (AIK-färger och maskerader), Spoon Romance (skedformer, dela matskål), A Confluence of Desires … Undermeningen var hela tiden ”highly optimistic” – inte en skymt av kriser här! – men i och för sig sa Li att shopping var boring och att det var dags att ”add some local flavour”, vilket just då var en massa hemgjorda holländska designmöbler- och prylar samt lite danska designklassiker. Vad gällde livsstil talade hon mycket om hippies, happies och ”let’s go crazy”.
2010/2011 har som huvudtema Monologue. Alla inspirationsorden startar på mono: Monoculture, monography, monotones, monobasics, monospace, monotype, monopoly, monolithic. Genomgående handlar det om att göra precisa val, ibland mycket egoistiskt och individualistiskt. Men: ”Respect will be the new social movement.”
Mesta basfärgen var förstås grått – från betonggrått och silvergrått till flanellgrått. Komplement blev nu naturliga färger som tegel, rost, jordbrunt, jeansblått – och svart. Självklara material är ull (alla kategorier, från får till vicuna, borstat, filtat, vävt, stickat), läder, trä och stål. Siden är helt rätt, särskilt i gammaldags blekta nyanser och med 1700-talssirliga mönster. Annars syntes en mönstermässig influens av art déco och 20-tal. Hudrosa fortfarande OK, lingeriestil likaså – och ”seduction” är viktigt. Snörningar och korsetter är ett slags fortsättning på skärp-trenden, likamed ”symbolic for lean times”. Sjalar, blåbyxor, blåskjortor och hood-tröjor är helrätt, och det där lite detaljfattiga boring à la 20-tal är ändå mer rätt eftersom det är liksom basic. Ängsliga klänningar är på väg ut och ersätts med skärpta (!) kostymer. Autencitet och folklorekänsla är orden för dagen. Och där tillkom ett väsentligt sidospår: industriell påverkan, som i lika hög grad handlar om möblers utseende som kläders look. Ett ganska oväsenligt sidospår var futuristiska former för småbilar – där hade Li fastnat i Star Trek-fantasier. Till sist kom livsstil: utifrån temat ”We are family”, där gruppen och familjebildningar fungerade lika fint för prylcollage som att mormor och barnbarnen går på internetcafé. Där saknade jag ett viktigt ord: livskvalitet.
Innan Li avslutade med ”enjoy” gav hon ett litet mantra på vägen: Ett monolitiskt sätt att tänka ger självvalda restriktioner. Fundera på den!
Mycket nöje hälsar Lotta