Vilket härligt jobb jag har! För en liten stund sedan var jag på trerätterslunch på Le Rouge i Gamla Stan – en alldeles vanlig måndag! – i anledning att krogen delvis ska byta stil. Från och med nu kallas den Brasserie Le Rouge och byter bort ”finkrogsstämpeln” genom att i princip bryta isär den tidigare menyn och satsa på fransk brasseriemat i klassisk anda. Typ Moules Frites eller Boeuf Bourgignon eller Bouillabaisse. Man behöver inte alls äta femrättersmeny med förrätt, ost och dessert, man kan istället ta le plat du jour (dagens rätt, alltid fransk husmanskost) som kostar runt 130 kronor. Och sedan satsa på någon smaskig dessert. Dessutom ska man inte vara rädd för att bara ”slinka in”. Tvärtom: det är just en slink-in-krog Brasserie Le Rouge vill vara.
Och skulle det nu så vara att det är fullsatt så kanske man kan invänta bord genom att ta sig en drink i någon av de två barerna. Baren Le Bar, ut mot Österlånggatan, når man numera dessutom genom en trappa som går dit infrån lokalen i Brunnsgatans källarplan.
Brasserie Le Rouge på Brunnsgatan i Gamla Stan. Inredningen är tänkt att kännas som på franska 1800-talskrogar. Foto: Erik N Johansen
Le Bar hör ihop med ovanstående brasserie. Här serveras också enklare barrätter i fransk anda. Rätt adress för frankofiler! Foto: Erik N Johansen
Ja, jag vet: det låter som en PR-text. Men nu var det så att jag ville göra det här besöket på ”goa varma krogen” som en del i den trendspaning jag just nu bedriver. Under den senaste månaden har jag blivit 80-talsfixerad. Men jag är inte på spaning efter den tid som flytt utan efter det som var bra och positivt med 80-talet. Dit hör faktiskt lyxinredda, tygrika kroginredningar just av den typ som Brasserie Le Rouge: det finns något både trivsamt och omhändertagande i det. Just precis vad vi behöver nu!
En annan just-nu-trend är drinkar, av den klassiska sorten som Dry Martini eller Gimlet eller Tom Collins. Minsann: det visar sig vara precis det barmästaren i Le Bar vill satsa på. Han är inte ensam: jag vet att det är stor efterfrågan på cocktails i stadens alla barer.
Fenomenet cocktail lär ha tillkommit under förbudstiden i USA: de blandade drinkarna var ett sätt att maskera spriten. Sedan, efter andra världskriget, blev cocktails ett sätt att umgås. Det fanns t.o.m speciella cocktailkläder: eftersom man står upp kunde man satsa på lustiga små cocktailhattar för damernas del. Den delen av drinkkulturen lär nog vänta på sig.
À propos Boeuf Bourgignon: det är faktiskt riktigt trendigt att satsa på långkok därhemma. Det är sofistikerad slow food. Och den där franska köttgrytan är något av det godaste som finns: googla så får ni receptet på direkten. Boeuf Bourgignon har för övrigt en stor roll i en väldigt rolig film jag såg i söndags kväll – Julie & Julia med Meryl Streep i högform i den ena av huvudrollerna. Boeuf Bourgignon – som på amerikanska uttalas Buff Bårrginjånj – är ett av de första recepten i Julia Childs berömda kokbok Mastering the Art of French Cooking som kom ut 1961. Julia introducerade faktiskt fransk matlagning och det franska köket i USA. Vägen dit var inte okomplicerad, vilket är en av historierna i filmen Julie & Julia. Att det är Meryl Streep som spelar Julia Child gör filmen oförglömlig – hon är absolut underbar, och hon låter som Julia, vilket bara det är underhållning.
Meryl Streep i rollen som Julia Child: här lagar hon omelett på Le Cordon Bleu, den anrika kockskolan. Julia Child lär ha varit en av de första kvinnliga eleverna.
PS: Ni är förstås nyfikna på vad jag fick till lunch. Blåmusselsoppa med citrongräs (läckert!), Coq au vin blanc (gott) och Ananas au Épice (ananas med kokosglass och romkaramell-kross, inte så dumt men lite sött).